ångest
Jag borde ha vetat att jag inte kunde leva utan dig =/.
Man kan inte tänka så.. Han har lidit och han är väldigt tacksam över att få somnat in tror jag. Men jag förstår dig. Man kan inte låta bli att tänka så. Du har gjort en sak som många djur önskar att deras ägare gör samma sak. Många djur i världen lider bara för att deras ägare inte klarar sig utan dem. Du är väldigt stark och Duke kunde inte ha fått det bättre hos någon annan än hos er.
Det du tänker är väldigt lätt att tänka i efterhand - men som Mimmi&Bamse sade att man kan inte tänka så. Duke har det väldigt bra däruppe nu, han slipper lida. Han kommer att lida och ha krage efter operation, läkningen tar lång tid och sen får du börja med rehab, troligen resten av hans liv. Då jag har svårt tro att man kan operera till A höfter, det kanske blir istället C och han kanske har fortfarande ont.
Det du och Jimmy beslutade var den bästa beslut som finns, ni är väldigt starka, många skulle inte ens kolla upp och röntga sina hundar utan dom får halta och ha ont livet ut.
Du gjorde ett helt rätt val, men det är nog lätt att tänka så här efteråt. Håller med Mimmi och Bamse att många behåller djuret för att de inte vill leva utan det men man måste se till djurets bästa inte sig själv. Håll ut snart kommer det att kännas lättare och du har valt helt rätt beslut även om du inte tycker det just nu, kram
Eller då hade du valt att operara och ångrat sedan desto mer att han fick lida desto mer i onödan.
Eller visst, det hade kanske kunnat bli bättre, men för hur länge? Och skulle "bättre" ändå betyda livslång rehabilitering och medicinering utan att han hade kunnat leva hundlivet fullt ut.
Även om jag hade inte varit så stark och måste erkänna att jag hade nog tagit fast det lilla hoppet som fanns och opererat men jag anser ändå ni gjorde det bästa och rätta valet.
Jag skulle tänka precis likadant, antagligen skulle jag få dåligt samvet också, men långt där inne vet jag att det inte är rättvist, rättvist mot mig själv. Vi vet att han inte heller vill att du ska tänka så. Tänk positivt, även om det alltid är svårt. Kämpa.. Du har stöd.
Kram
God fortsättning
Jag har precis startat upp en ny blogg om mig och min hund. Bloggen kommer innehålla allt från tips och trix, problemlösning, recensioner och bilde från trimmet. Jag kommer även blogga om vår väg till lydnaschampionatet. Jag kommer även dela med mig av den utbildning till allmänlydnadsinstruktör som jag kommer att påbörja nu i Januari.
Häng med och dela erfarenheter med mig och Qing
Jag förstår din ångest, skulle med största sannolikhet känna likdant. Med tanke på hur hans leder såg ut (din teckning), så hade nog en operation bara dragit ut på lidandet. Veterinären själv blev ju chockad (om jag minns rätt) av hur illa det var och då kan man tänka hur många fall han/hon måste få se i sitt arbete... Kanske är ångesten ett uttryck för din sorg och saknad? Du gjorde rätt, du hade inget att välja på.
när jag läser allt de andra skriver hålller jag med dom om detta. är rätt så vanligt att man börjar få ångest och skuldkänslor om man kunde ha gjort mer men jag håller med dom andra att du gjorde rätt beslut. Det är en stor sorg du bär inom dig och saknad men tänk att han finns inom dig och han lever i dina tankar.. Duke blir aldrig bortglömd av dig.. minnet har du av honom. Ta vara på minnet. Tyvärr är jag inte bra på att förklara men du har andra som kan förklara bättre och jag håller med dom.
Meeen tänk inte så. Det är omöjligt att veta ifall det skulle blivit ens något bättre. Hade operationen inte hjälpt hade han kanske lidit massor istället. Och då hade hans sista tid varit smärtsam både fysiskt och psykiskt över att du skulle varit ledsen och orolig. Jag tror du gjorde helt rätt och osjälviskt beslut!
