detta är inte farväl..
Det känns mycket bättre att fått skriva och prata av sig.
Jag kommer att ha kvar bloggen som ett minne av Duke, kanske får ett syskon ta över i framtiden, kanske inte.
Jag gråter inte lika mycket längre, jag vet att Duke inte skulle vilja det. Han gillade inte när jag grät och började själv gnälla och tjuta, han la huvudet på sängkanten och viftade på svansen och tittade mig i ögonen med sina vackra, ljusa och kloka ögon.
Alla vet att det var något speciellt med Duke's ögon, så ljusa och uttrycksfulla. Med en blick kunde han förmedla exakt vad han kände. Ibland var det lite läskigt. Man undrar hur mycket han egentligen förstod här i livet.
Det snöade inatt, jag har en känsla av att Duke såg till att det skulle snöa. Både han och jag älskar snö och det snöar aldrig i Göteborg.
Jag önskar att Duke fått uppleva sin första jul och sin första födelsedag i livet. Men jag är glad att jag firade varje månad han fyllde och att vi inte bokade en tid på hans 7 månaders dag. Det blev ju dagen efter istället.
Jag tror inte att jag förstår att han är borta ännu. Att skriva hans namn i bloggen som att han inte finns längre känns så underligt, fel. Duke's namn passar inte in i meningar som har en antydan till bortgång.
Jag vill också tacka Jonna & Puff som tände ett ljus för Duke igår. Alla här hemma grät när jag berättade det. O om fler gjort det så tack till er också! O Tack än en gång för alla fina ord!
Näe nu har jag bestämt mig. Duke's blogg är Duke's blogg. Skapar jag en ny kommer jag självklart skriva det här, så lämna oss inte ;)!
Detta är inte farväl!
Självklart vill man visa sitt stöd! Jag är glad att det är så många som skrivit och uttryckt sin sorg för er. Ni finns i våra tankar och jag har kramat och pussat på Texas lite extra mycket. Tack för att du väljer att dela din sorg med alla oss. Det är modigt.
Jag fortsätter såklart att titta in och hoppas att du kommer igång snart igen.
Håller också tummarna för att det ska bli ett litet syskon, ett nytt litet liv för dig att älska och ta hand om!
Kram kram
Jag håller med Sara.
Det är modigt av er att skriva här och berätta öppet om er sorg.
Massa kramar
jag blir helt tårögd, kan inte föreställa mig hur jobbigt det är. :( jag pussar extra mycket på skillz idag och tänker på er.
Självklart kunde du inte veta! Plåga dig inte med sådana tankar. Var istället stolt över dig själv som kunde ta ett sånt osjälviskt beslut och låta Duke slippa lida. Det är vad jag kallar kärlek!
Så fint skrivet. Det var kanske meningen att ni skulle fira hans födelsedag varje månad. Förstår att du är arg på dig själv att ni inte åkte dit tidigare, men var inte det, man kan ju inte veta och ni åkte iallafall dit någon gång. Jag dröjde med 4 år innan jag röntgade Azi och blev chockad att hon har haft lite ont hela 4 åren. Dåligt samvete har man, men då får man göra bästa av situationen.
Klart inte, jag lämnar inte er blogg, kommer kolla hit i fortsättningen! :)
Inget att tacka för!:) massa kramar
Vet du, jag skulle precis blogga om snön också. Vi har fått massor av snö inatt (första gången iår) och kunde inte låta bli att det måste vara en viss snögalen norrlänning som har tyckt till uppe i himlen och tyckt att även vi skulle få lite snö.
Du var ju fast besluten att Duke skulle få en liten syskon. Det handlar ju inte om att ersätta, utan fylla tomrummet. Så jag tycker att du ska hålla fast vid det planet.
Kram
Blev så ledsen när jag hörde vad som hänt.Tänker på dig o Jimmy och vad ni går igenom just nu.Får tårar i ögonen och tänker att nu möter Duke Gizmo och Charlie i himlen!! Ska tända ett ljus nu för alla våra bortgågna djur!!Må nu så gott så ses vi till jul.Många kramar från Mervi med familj!
Jag vill bara skicka tusen kramar till dig! <3
Du tog helt rätt beslut och nu springer Duke där uppe med alla andra hundar och slipper lida.
Många många kramar
Du har fått mig att förstå att jag måste uppskatta varje dag med Bamse. Att inte ta det för givet. Trots att jag aldrig har träffat Duke, känns det ändå som att jag kände honom, tack vare bloggen. Jag lämnar inte er, jag kommer fortsätta läsa!
Det känns ledsamt att hitta hit pga. vad som hänt, och att jag inte hann hälsa på Duke innan och berätta hur fin han var.
Tack för att du delar med dig av dina kloka ord och tankar. Jag känner för er av hela mitt hjärta.
En stor tröstkram från Lea och Leo
Många tårar kommer när jag tänker på Duke och er. Det är läskigt hur allt kan ändras på så kort stund. Även om Duke's tid här inte blev så långvarig så var den ändå fylld med så många äventyr och roligheter som många andra hundar inte får på ett långt liv. Och det är det som räknas, när han levde så var han verkligen levande!
Alla vi som fått chansen att följa er varje dag, titta in flera gånger om dagen för att få se vad Duke hittar på för äventyr. Alla vi har fått se den glädjen och kärleken som har funnits där. Och precis som du själv skriver hans ljusa och uttrycksfulla ögon. Det sägs ju att en blick säger mer än tusen ord, vilket stämmer.
Jag kommer inte heller lämna er, :)
Tack för att vi fått ta del av ert liv tillsammans med Duke.
Många kramar från oss!
Blir lika ledsen idag när jag läser dina inlägg, vi stannar såklart kvar och tittar in här och du är så välkommen att titta in hos oss oxå. Vi har fått fullt med snö här inatt, kanske är det Duke´s förtjänst :-) Många kramar från oss och Enzo och Tyson ger dig tröstpussar
Tänker på dig! Gick igenom något liknande för två år sedan Var då tvungen att ta bort min 13 mån tik..Man kommer över det värsta , men saknaden efter henne finns där. Det får bli fina minnen istället!
Ha det bra. Han var jätte fin.
Vi som läser din blogg finns här när du behöver prata, vi läser och lyssnar.
Jag tänker att det måste ha varit så oerhört tufft att fatta beslutet så snabbt som ni tvingades göra och utan någon som helst förvarning - du gjorde det som alla vovvar önskar att deras mattar och hussar ska göra, att kunna sätta sina egna känslor och behov åt sidan för att göra det som är bäst för vår allra bästa vän. Kanske en klen tröst i sorgen, men ändå.
Snön är säkert Dukes hälsning från himlen, en omfamning för att säga att allt är okej nu. Det vet du allra bäst själv, för det känner du i ditt hjärta...
Jag tycker det är kul att du låter bloggen vara kvar och på så sätt låter hans minne leva vidare i cyberrymden. Ingen kan ersätta Duke, men det finns plats för fler i hjärtat. Tro mig när jag säger att jag talar från egen erfarenhet...
Kram och tass från oss båda!
Hej igen och tack för kommentaren! Jag har sparat denna blogg som bokmärke och kommer att läsa vidare en vacker dag. Har tittat bak ett par veckor och förstår att den är läsvärd :o)
kram
Lea & Leo
ja beklagar verkligen sorgen.
måste varit något fruktansvärt:(
har en tax på snart 5 år.
varit med henne stort sett vartenda dag och vill helst inte veta hur det skulle kännas att inte ha henne kvar hos mig.
fast hon har fel på sin hjärtklaff
allergi besvär
fick livmoder inflamtion innan hon blev 10 månader
men hon klarade opertionen gallant.
så gör jag alt för hon ska bli bra.
jag vet att sorgen är väldigt svår.
men låt inte sorgen hindra dig från att skafa en ny hund. det tror jag duke skulle vela faktist.
en ny vän som kan lätta din sorg .
stor kram på dig
