Jag älskar dig
Jag hoppas ni förstår att jag inte orkar svara varje enskild även om jag vill innerst inne.
Detta kom som en stor chock för oss och alla vi känner och jag tvingades ta ett snabbt beslut med min sambo över telefon. Antingen åka hem med starka smärtstillande eller låta honom slippa lida och somna in innan han hann vaknar ordentligt.
Hade ni sett hur Duke gick hade ni säkert tatt samma beslut som mig. Stackarn haltade och var helt stel, tog sig endast upp med hjälp av frambenen och ville ogärna ligge ner eller resa sig upp. Gnällde titt som tätt men endå var han så själaglad åt allt.
Jag är glad att han endå fick leva ett hundrikt liv med massor av vänner och spännande äventyr. Han fick hjärngympa och busa som han älskade.
Han charmade alla vi mötte och han kommer att bli ihågkommen!
Hur många hundar jag än kommer ha i mitt liv kommer Duke alltid vara den bästa, överlägset.
Jag vet att Duke hade velat ha ett "syskon". Så jag kommer att spara alla hans saker, ingenting får slängas!
Snuttefilten kommer jag dock att ha själv, min egna snuttefilt. Den kommer nog att trösta mig lika bra som den lugnade Duke.
Hela familjen gråter här hemma men det skrattas också väldigt mycket. För även om vi bara hann uppleva denna fantastiska varelse i några månader (mina föräldrar + syster endast en helg) så var han något extra. Han var så rolig och personlig. Att berätta hans historier och hyss gör att man för en stund kommer ihåg hur han var innan han började halta. Jag försöker spara den Duke i minnet.
Han fick somna in lungt och fint på golvet. Jag hade huvudet nerborrat i hans mjuka och fluffiga päls vid halsen och jag pussade honom på kinden o viskade "jag älskar dig, förlåt" om o om igen.
Han var borta på 10 sekunder o jag märkte ingenting förens veterinären sa att "nu är han borta".
Jag har ritat ett ungefärligt exempel på hur röntgen plåtarna såg ut.
Dom var inte ens kvar i "skålarna" och hade pålagringar vilket förvärrade det hela.
Han hade extremt svår höftledsdyspalsi. Genetiskt, ärftligt men med andra faktorer som kunnat förvärra det hela. Ex. det med att han var påsprungen vid en promenad. Men vetten sa att det fanns inget vi kunnat göra för att förhindra detta.
Men nu har Duke inte ont längre och han springer o leker med husses hund Lotten på de gröna ängarna!
Krama era fyrbenta från mig! Ta hand om dom!
Men det skulle ju vara nåt harmöst! Helt ofattbart hur saker och ting kan förändras.
Ikväll ska vi tända ett ljus till Duke och pusssa lille Puff lite extra.
Kram på dig.
Vilka stavfel det blev så att det går inte ens förstå vad jag skulle skriva. Jag menar: det skulle ju var nåt harmlöst växtvärk...
Tårarna vill inte sluta rinna. Jag tycker så oerhört synd om er. Jag känner er inte, men önskar er all lycka och du skriver så fint att man bara inte kan bli tårögd..
Man kan liksom inte fatta det, ska aldrig ta hundarna för givet. Ska pussa dom massa nu.
Mina tankar är hos er.
Man kunde verkligen inte låta bli att gråta när man läste det du skrev. Du tog absolut ett bra beslut. Det är väldigt starkt av er som klarade av att ta det beslutet! Duke har det bra och springer med Lotten. Tänker på er! kramar
Jag är så ledsen för er skull. Mina tårar bara rullar ner och jag tänker på mina små voffsingar. Förstår hur otroligt jobbigt det måste ha varit att ta beslutet men det var bättre för Duke, slipper han ha ont. Massor av styrkekramar från oss
Åh, är hemskt ledsen för er. måste ha varit hemskt. helt oförberedd och oväntat, man tror ju aldrig det är så pass allvarligt att man måste avliva den, inte ta med hem honom efter veterinär... men han slipper ha ont och lida mer.
Tänker massor på er, styrkekramar från oss
Jag saknar ord för att uttrycka hur ledsen jag är för er skull!!! Vilken chock! :( Man ställer ju in sig på att man en dag kanske måste fatta ett beslut om att ta bort sin älskade vovve när den är gammal och sjuk, men inte så här... Kan inte hålla tillbaka tårarna, tänker på dig och husse i er svåra stund. Kram från mig och Kompis!
Liksom de flesta kan jag inte låta bli att fälla tårar när jag läser. Duke var ju din Texas, modell större, och jag kan inte ens föreställa mig smärtan att förlora en Texas.
Jag beundrar dig för att du tog ett sånt svårt och osjälviskt beslut för att låta Duke slippa lida. Och att du ändå kan se vilket rikt liv du gav honom. Genom bloggen har du också så många historier och bilder sparade som du kan le åt sen när det inte känns för jobbigt.
Jag och Texas tänker på er och skickar många kramar!
Ooohhh jag riktig rös inom mig när jag läste om Duke.. Saknar ord för detta och är så ledsen för er skull. Har varit så kul att läsa om Duke första gången jag besökte er sida och det är ju inte så länge sedan. Vi tänker på er!
Åh, tårarna föll ner när jag läste. Det var starkt av dig att skriva och gick genom det här. Duke kan vara glad att han hade haft er som matte&husse, han fick ett riktigt hundrikt liv. Kramar! Azi hälsar med en voff.
Kunde inte ens läsa allt. Tårarna bara strömmar ner. Jag lider med er... Någonstans finns en sån empati för er att jag inte kan låta bli. Jag vill att ni ska veta att jag lider med er. Det är med blöta kinder jag skriver detta.
Kramar Ebba
Vet du hur det har gått med Dukes syskon kull? Alltså om de har samma problem som Duke?
