Duke är seriös

Kära dagbok.

Matte har berättat för mig att hon ofta grubblar på det här med "söta valpar". Bara för att man ser ut som en mjuk och teddy-liknande sak så vill folk nästan alltid komma fram och hälsa. Men råkar det vara så att man föddes med kort kort päls och lite rynkor i ansikter, breda bröstkorgar och stora munnar, ja då ryggar folk som om dom sett ett monster!
Matte säger själv att hon tycker att de såkallade "kampraserna" är något av det vackraste som finns i hundväg och att hon tycker så synd om de människor som inte vet bättre än vad de hört på tv.
Till mig kommer folk nästan springandes för att få klappa, men när matte rabblar upp mina raser så ler folk - tills hon nämner dobermann. Jaha nähä då är det kanske dags att vandra vidare? Osen försvinner dom eller så blir dom mer avvaktande. Men majoriteten tycker förstås att jag är väldigt väldigt fin och backar inte ett dugg för mina raser! Men jag vill inte tänka på hur det hade varit om jag hade sett annorlunda ut?
Undra hur jag hade känt det om folk istället hade tagit stora omvägar runt mig..
Husse tror även att folk kommer sluta hälsa lika mycket på mig när jag blir större, en liten och söt hund är så ofarlig tycker dom ju. Men när man blir stor så blir man så fort "farlig" i vissas ögon, tyvärr.

Jag kommer iallafall alltid hälsa på alla hundar oavsett ras, om jag får såklart.


Just nu tycker folk bara att jag är gullig..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0