14 november
Kära dagbok!
Min hälta, eller vad man skall kalla det, är mycket bättre. Knappt synbar nu, om jag inte precis rest mig efter en lång tupplur. Trots att jag haklade så jag satte mig i spagat idag så bjäffade jag bara till, ruskade på mig och trippade vidare. Matte är dock orolig som få, hon har läst skräckhistorier o tror att jag nu måste avlivas medan husse bara skakar på huvudet, han har haft hund förr.
Dessutom är mina ben lika långa som jag vet inte vad och muskulaturen bak har inte kommit igång än, har ju världens minsta rumpa ;)! Inte konstigt att man blir lite stel då man springer i djupsnö för första gången o blir påsprungen o sen snubblar till igen - klumpigt värre.
Men nu är det skönt att det är på bättringsvägen! Är fortfarande lite seg på att komma upp från liggande på sidan men annars så flyger jag fram i lägenheten.
Matte har dock besämt att vi skall ta det lungt ett tag till, bara kissrundor i en vecka - minst. TRÅK!
Min hälta, eller vad man skall kalla det, är mycket bättre. Knappt synbar nu, om jag inte precis rest mig efter en lång tupplur. Trots att jag haklade så jag satte mig i spagat idag så bjäffade jag bara till, ruskade på mig och trippade vidare. Matte är dock orolig som få, hon har läst skräckhistorier o tror att jag nu måste avlivas medan husse bara skakar på huvudet, han har haft hund förr.
Dessutom är mina ben lika långa som jag vet inte vad och muskulaturen bak har inte kommit igång än, har ju världens minsta rumpa ;)! Inte konstigt att man blir lite stel då man springer i djupsnö för första gången o blir påsprungen o sen snubblar till igen - klumpigt värre.
Men nu är det skönt att det är på bättringsvägen! Är fortfarande lite seg på att komma upp från liggande på sidan men annars så flyger jag fram i lägenheten.
Matte har dock besämt att vi skall ta det lungt ett tag till, bara kissrundor i en vecka - minst. TRÅK!
Kommentarer
Trackback
